Byggmästare Leif Lundström håller med om att tegelfasader i äldre hus kan vara potentiella dödsfällor.
–Det gäller inte enbart tegelfasader utan även elementhus där infästningsjärnet för skalelementet inte är av rostfritt material. I Vasa finns också hus där balkonger löper risk att ramla ner, säger Lundström.
Enligt Lundström är det högst sannolikt först på 1980-talet som infästningar gjordes genomgående med rostfritt material.
–Därför är det en stor potentiell risk att fasader kan rasa, Men det krävs varnande exempel innan något görs, säger han.
På Kaskögatan i Sunnanvik resulterade en höststorm i att hela tegelfasaden i ett hyreshus rasade. Lyckligtvis kom ingen till skada den gången.
–Fasaden i Sunnanvik var av slät kalksandsten och en storm kan få fasaden att fjädra och då ger rostangripna infästningar efter och fasaden rasar. Man vågar inte ens tänka på vad som hänt om människor varit i närheten, säger han.
–Nu när väggen byggts upp på nytt har det gjorts betydligt bättre, säger Lundström.
Problemet med tegelfasaderna är som sagt att det i tiden användes så kallade kramlor (en slags järnhake) som inte var rostfria. Långvarigt ihärdigt regn, som piskar mot tegelväggen, leder till att vattnet tränger genom och börjar rinna i luftspalten, som finns mellan fasaden och isoleringen.
Det leder till att luftspalten är fuktig i veckor eller rentav månader.
–I tegelfasaden finns öppningar som fungerar som ventilation, men de kan vara tilltäppta med murbruk och det gör att ventilationen inte fungerar som det är tänkt, säger Lundström.
Lundström har själv varit med och byggt hus med tegel- och betongfasader som i dag kan betraktas som dödsfällor.
–Det är bara titta runt sig och se vilka fasader husen har, säger han, och menar att det i Vasa finns massor med hus med just tegel- eller betongfasader, som är byggda på 1960- och 1970-talet.
–Det betyder ändå inte att alla fasader kommer att rasa. Normer fanns även på den tiden och det fanns husbyggare som var mer erfarna än andra, men i dag vet vi bättre än då och nu får jag vara med och reparera gamla synder, säger Lundström, och menar att åtminstone en del av de farliga fasaderna har åtgärdats.
Även om risken är att husfasader eller så kallade skalmurar finns som står helt lösa från stommen är det svårt att upptäcka det.
–Det är lätt att se när en bil är sliten och rostig, men det är inte alls lika lätt med en husfasad. Sprickor i fasaden kan vara ett tecken och orsak finns att kontrollera fasaderna när konditionsgranskningar görs, säger han, och påpekar att problemet finns främst i stadsmiljöer.
–Stadsborna bor i stenhus och tror att det är eviga och inser inte att även de husen kräver underhåll och reparationer, säger byggmästare Leif Lundström.
Den husvägg, som för något år sedan rasade i Sunnanvik var som sagt stadens hyreshus. I dag handhas bostadsmassan av fastighetsbolaget Pikipruukki. Fastighetschef är Vesa Jurmu. Han var då ännu inte i bolagets tjänst, men har ryktesvägen hört om den raserade väggen.
–Jag känner till fenomenet som sådant, men några speciella granskningar där vi skulle ha borrat sönder konstruktioner för att kolla väggarna har vi inte gjort även om våra fastigheter nog kontrolleras, säger han.
–Visst kontrollerar vi även fasader och utför reparationer, men vi har inte koncentrerat oss på ett enskilt problem.
Jurmu håller med om att det är farligt om en fasad skulle rasa.
–Självklart. Det är ytterst farligt. Det vet jag också att när husväggen rasade kontrollerades
alla väggar och oftast handlar det också om byggnadsfel.
Han menar också att en olycka är summan av många olika orsaker.
–Jag kan inte på rak arm säga hur många fastigheter vi egentligen har med den här konstruktionen, men jag skall undersöka saken, säger fastighetschef Vesa Jurmu.
 
Hätat från Vasabladet Kaj Enholm